Ibland när man sitter och väntar på sina hämtpizzor på en pizzeria, kommer det in folk, ofta i trettioårsåldern av någon anledning som tittar på menyn och utbrister "Oj!". Ett äkta förvånat "oj!" som i oj-vad-det-var-mycket-på-menyn och oj-hur-ska-jag-kunna-välja-av-allt-det-här-myckna.
De flesta pizzerior har i princip samma utbud. Om man går till en pizzeria så vet man ungefär vad man har att välja på, det är knappast så att man drabbas att det enorma utbudet varje gång, särskilt inte om man är i trettioårsåldern och är uppväxt med capricciosa, calzone osv.
Jag förstår inte grejen med detta "oj".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar