Tänk om

Katerina Janouch skriver en tänkvärd sak om det där med amning och alkohol på sin blogg: Tänk om det är så att bebisen som ammar sin alkoholdoftande mamma kommer att koppla alkohollukten till något positivt. Mysigt, varmt och mat där vid mammas tutte, och så lite alkoholdoft på det. Vad innebär det för barnets hållning till alkohol när det blir större? Blir de lättare alkoholister? Hade jag tyckt att alkoholdoft varit mysigt om min mamma luktat sprit istället för HTH Hudlotion - en doft som blivit synonym med trygghet för mig?

Jag vet att vi bara är på spekulationsstadiet här, men konstigare saker har hänt förr eller hur? Och det är ganska mycket föräldrar gör för sina barns bästa utan att ha forskningsrön i ryggen. Alkohol är ett gift. Sen må det vara ett legalt gift med ändå. De flesta som ammar i Sverige gör det max ett år. Är det verkligen så förbannat svårt att hålla sig från att dricka då? Jag fattar inte varför.

Min barnmorska på MVC pratade om grupptryck i samband med alkoholintag hos gravida och ammande, att mödrar inte kan stå emot partners och vänner som säger "ett glas eller två gör väl ingen skada". Livsmedelsverkets rekommendationer ger ju verkligen grupptryckarna the upper hand här.

Jag har själv varit på ett barnkalas (!) där värden med något svart i blicken spände ögonen i mig där jag stod med min lilla tremånaders och talade om för mig att jag var så god och tog för mig av vinet i köket för det är faktiskt bara pjosk att man inte dricker när man ammar, det har Livsmedelsverket sagt. När jag sa att jag inte bara hade en bebis utan även en bil med mig var det ok att inte dricka. Men inte annars.